notera
Sidan är under uppbyggnad
Åsa Tova Bergh
Foto Katarina Östholm, Tidningen Ångermanland.

Åsa Tova Bergh. En kortversion.

Född 1962, uppvuxen med diverse hundar och även ett par hästar. Var redan från början en fantasifull unge som aldrig haft några sysselsättningsproblem.

Utbildning bl.a. studier i flera språk, 110 poäng litteraturvetenskap med inriktning på kreativitetsprocessen. Instruktörsutbildning genom Hundens Hus, vidareutbildningar inom bl.a. Klicker, Spel och lekar, Bollvallning, Motor & Motivation samt Kamphund. Certifierad Nose Work-instruktör och domare. Assistanshundsinstruktör. Beteendecoach / hundpsykolog. Uppfödareutbildning med påbyggnad i genetik.

Mest lärorikt har varit studierna ”i livets skola”. Vad gäller hundträning har det varit oerhört utvecklande att som halvsidesförlamad helt på egen tass träna egna hundar inom assistanshundssysslor såväl som så kallade ”partytrick”. Och vad gäller livet i övrigt så var det en rätt spännande resa när ett aneurysm 1991 brast i ryggmärgen och vände upp och ned på hela tillvaron…

Men att livet förändras för att aldrig mer bli sig riktigt likt behöver inte nödvändigtvis vara av ondo. Till stor del handlar det om att med öppna ögon se de möjligheter som trots allt finns.

Att läsa, skriva och musicera hör till huvudintressena. Har jobbat med diverse, från pubar, vård, på Arlanda, som reseledare och lokalguide – inte minst frilansskribent och kulturarbetare inom flera genrer. Var under många år stadig medarbetare i internationella tidskriften The Total Rottweiler Magazine.

Sedan 1993 bosatt i Västernorrland. Mamma till sonen Love, född 1989 och musiker.
Ungdomsbild, foto Roland Bergh.
 

Utbildning inom hund bl.a.

Hundens Hus ettåriga instruktörsutbildning. -”Clicker challenge” + ytterligare klickerdagar. -Seminarium med Anders Hallgren, 2 dagar, ”Motor och motivation” -”Kamphund” med Hundläroverket. -”Spel & lekar”, Hundens Hus.

Diplomerad Bollvallningsinstruktör. -Seminarium med Bob Bailey, Tobias Gustavsson, Parvene Farhoody m.fl. 2 dagar. ”Using Applied Behavior Analysis to become a more effective and efficient trainer”

Certifierad testledare för Hundmedborgartest. Hundens Utbildningsakademi. -”Longering med hund.” (med Leo) (Uwe Deschenhalm,) -”Lugnande signaler & ordlös kommunikation.” (Hundägarskolan, Monica Grönqvist-Carlsson m.fl.)

”Nosarbetshelg” (Uwe Deschenhalm,) -”Seminarium: Djurkommunikation” (Ulrika Nyqvist) -”Seminarium: Hundaggression och rädsla med Grisha Stewart. BAT = Behaviour Adjustment Training.” -Distansstudier i Djurkommunikation, 5 v.
(Ulrika Nyqvist.) -”Seminarium: Spårhunden & lukterna, SWDI.” – ”Seminarium: Den viktiga leken, SWDI.” – ”Seminarium: Stress och avkoppling, SWDI.” – ”Chicken Camp 1”, House of Learning. – ”Seminarium: Anatomi”, Gerard O´Shea. – ”Freestyleläger” för Sabine Åström. – ”Longering med hund” (med Duga) (Uwe Deschenhalm,) – ”Hantering & vardagsvård” (Katarina Östman) – ”Specialsök steg 1 / Nordiska Hund” – ”Klickerträning med häst” (Karin Stillberg) – ”Grundfärdigheter” (Crate games, kroppskontroll m.m.) (Nordiska Hund) – ”Mantrailing” (Christer Ohlsson) – ”Handling & Dog management” (Gerard O´Shea) – ”Nose Work-instruktör” (House of Learning) – ”Treat & Train / Manners Minder” (Marie Fogelqvist) – ”Hunden är ingen varg. Nya rön om hundens inre liv” (Föreläsning med Per Jensen.) – ”Clinic: Så blir du en Hundmagnet” (Eva Bodfäldt) – ”Clinic: Fotgående” (Eva Bodfäldt) – Föredrag ”Fyra vägar till en bra kommunikation” (Eva Bodfäldt) – Kurs ”Fotgående från grund till tävling” (Eva Bodfäldt) – Kurser ”Reaktiva hundar / BAT i praktiken” 8 dagar. (Maria Ahola) – ”Beteendecoach” (Svenska Terapihundsinstitutets hundpsykologutbildning.) – ”Nose Work – the American way”, Nordviksskolan, instr. Kicki Löf. – ”Hundens beteende”, SKK – ”Do As I Do” seminarium med Claudia Fugazza & Sara Tagliati. – ”The Detection Dog. Understanding Olfaction and Odors”, seminarium med Fred Helfers. – ”Nose Work, practical training” med Fred Helfers (och Jamma). – ”Lekutveckling!” med Siv Svendsen. – ”Nose Work Plus” med Adam Hübinette. – ”Nose Work, tävlingsförberedande” med Siw Rüdén. – ”Träningsteknik & trickträning” med Anita Axelsson. – Aukt. Domare genom Svenska Nose Work-klubben. – Integrationshund! Licensierat terapihundsekipage (med Jamma) genom Svenska Terapihundsinstitutet. – ”Tävlingspsykologi.” Out-n-out Education / Eva-Marie Wergård. – ”Retrieverapportering” (Eva Thorén Söderström) – ”Dog Parkour” (Katrin Hardstål) – ”Nose Work. Mot klass 2!” (Siw Rüdén & Adam Hübinette.) – ”Aktiveringscoach” genom Svenska Terapihundsinstitutet. – ”Grundträning för tävlingshundar”, Siv Svendsen. – Godkänd Tävlingsledare, Svenska Nose Work-klubben. – Vidareutbildning till klass 2-3-domare i Nose Work. – ”SKK Uppfödarutbildning” – ”More Nose Work” (Leah Gangelhoff) – ”L-test för assistanshundar” (SBK) – ”Genetik” (SKK) – ”Certified Trick Dog Instructor” – ”Etologi grund” (Svenska Pedagoghundsinstitutet) - "Fear Free-hantering" (Jannike Kindsjö) - ”AACE” (Animal Actor Certified Evaluator.) Det innebär att jag kan coacha och godkänna ekipage som vill ha träning och en merit inför att hunden ska medverka i t.ex. reklamfilmer.

Pst! Föreningsliv rekommenderas!

Ett par rader om något som jag tänker en del på: Om vi vill kunna genomföra någonting krävs att vi samarbetar. Det är alltför vanligt att man beklagar sig över att ingenting händer - eller ägnar lediga stunder åt att kräkas över tangentbordet i diverse forum.

Vid förra sekelskiftet samlades man i en växande tradition av folkrörelse. Ådalen 31 hade ännu inte timat, yttrandefrihet var ingen självklarhet.

Idag solidariserar vi oss med utsatta grupper genom att byta bakgrund på våra profilbilder men ofta händer inte mer än så. Trots ivrigt deltagande i diskussionsgrupper anser man sig inte ha tid att ägna några timmar i månaden åt att rycka in som suppleant i någon av de klubbar som rent konkret arbetar för att agera i de hjärtefrågor som engagerar så många på nätet.

Kanske tror man att man inte räcker till? Att alla andra är duktigare? Eller är det bara ren bekvämlighet?
"Vad tjänar jag på det?" eller "Det där kan någon annan göra!" är dessvärre ett vanligt resonemang. Varje intressegrupp (by, idrottsgren, kulturkrets, hundklubb) har ett par personer som är "någon annan". 

"Någon annan" sitter med i allt från Barnverksamheten till Kyrkogårdsförvaltningen. Emellanåt trillar h*n av pinn eller går in i väggen. Det är ju trist. Synd på en sån redig person - och vem ska nu..?

Under årens lopp har jag hunnit sitta med i diverse styrelser. Givetvis hade jag ingen erfarenhet från början - men oj, så varmt välkomnad jag blivit överallt! Man kommer in i en gemenskap och får lära sig massor av människor man kanske inte skulle haft kontakt med annars. Lite som att lira med ett band eller ägna sig åt en lagsport.

Ibland har någon en mindre aktiv period. Man kan vara nyförälskad eller ledbruten eller överhopad med extra slit på jobbet. Det är okay - en styrelse är ett arbetslag som hjälps åt att hålla skutan flytande i rätt riktning.

Ingen enskild individ behöver vara superhjälte. Men tillsammans är vi starka. 

Ett sätt att mjukstarta kan vara genom att rycka in i någon arbetsgrupp. Du kommer inte att ångra dig! 
Själv har jag verkat lokalt i t.ex. Åsmons Samhällsförening, Club Sebastian, Ådals-Lidens Hembygdsförening och Ramsele Hantverksförening.

På riksplan i Föreningen Nordiska Assistanshundar, Sveriges Hundföretagare och Svenska klubben för flerfärgade pudlar. Har även varit med och hjälpt till vid startandet av Svenska Nose Work-klubben och Svenska Hundtrickklubben, förmodligen även hunnit lämna leriga tassavtryck på fler ställen än jag kan dra mig till minnes i skrivande stund.

Nu, på min nya hemsida, vill jag passa på att rekommendera flera att våga ta steget från att sitta vid köksbordet och svära över att saker görs på fel sätt till att vara en av många goda krafter som bidrar till att det överhuvudtaget händer någonting. Just du som läser detta kommer säkerligen att välkomnas med stora famnen där dina krafter behövs!

Jag har bott i mitt hus sedan 1993.

Det är byggt 1917 och såg bedrövligt ut vid köpet. Inte är jag någon snickare heller, man blir ju sällan det med halvsidesförlamning. Likväl har åren gått, bit för bit når man ändå sina mål. Humlorna har saliga snurrat omkring bland ängsblomster och spontana travar med pinnar.

Samtidigt har min son vuxit upp här, valpar och höns tultat runt i trädgården. Små slyträd har slagit rot, susar senare med höga kronor - faller en dag i stormen. Blir ved. Vi har avnjutit åtskilliga jamsessions, fika kring vårvintereld, lerbränning i stenåldersgrop och riktiga sommarfester. Gått igenom läxuppgifter ute i höstljuset. Bjudit hem vänner till skrivar-marathon eller ändlöst hundsnack. Haft äran att gästas av en mängd sköna människor från bl.a. Australien, Polen, Tyskland, UK, Finland, Danmark, Ukraina, Belarus, Frankrike, Norge, Nederländerna och Litauen. Spelat kort kring utebordet i väntan på att den tik (dygn 63) som rullat ihop sig i knäet ska känna sig redo för nästa steg. Vi följer med - vi gillar varandra här i flocken. Och kära besök utifrån har en fin förmåga att berika. 

Tja, så kan det gå. Och jag som minsann ALDRIG mer skulle bosätta mig i någon liten norrländsk håla.
På den punkten känns det väldigt bra att jag hade fel. Hurra!

Självklart är jag medlem!
I Sveriges Hundföretagare hittar du instruktörer, hundpsykologer, trimmare m.m. som arbetar med moderna evidensbaserade metoder. (En utveckling av pionjärerna IMMIs arbete.)

...och lika självklart är jag aktiv i Svenska klubben för flerfärgade pudlar. Ett givet val eftersom jag ställer mig på mina fyrbentas sida.

Den som följt debatten vet att det varit ett par väldigt tuffa år med gott om utmaningar i form av fördomar, felaktigheter och rent fulspel. Men från 1/8 2024 kommer de flerfärgade att räknas in i FCI:s standard just tack vare att entusiaster över hela världen enats i gemensamt arbete kring denna fråga.

Pudelvärlden blir en lite större familj - vilket öppnar för samarbete kring roliga evenemang för landets pudlar.

Föreningsliv när det är som bäst!

Många minns högstadieåren i ett lyckans skimmer. Själv känner jag väl mest att en tung, blöt yllefilt skulle kunna vara en lämplig förpackning av de flesta skolminnen. Långt senare har jag insett att vi var rätt många som upplevde detsamma.
Ändå var det ingen av oss vågade stanna till och säga "-Hej?!"
För tänk om "-Hej?!" inte alls varit "rätt grej just den dagen"? 

Åh, om jag kunnat ge mitt 13-åriga "jag" en liten chans att spana in i den fantastiska framtiden!
Om den där osäkra tjejen kunnat inse att dessa ynka år må kännas som en oöverskridlig evighet - men att det faktiskt är över sen. Och då är vi fria!

Det sägs att ensam blir stark. Och, jodå, en eller annan smäll har vi väl alla hunnit resa oss från.

 

Men varje dag så fort skolan slutat öppnades den lyckliga världen.
Mitt "Sunnanäng" då jag red djupt in i skogen och berättade mina sagor för den enda som ville höra på.

Hästen hette Flicka. Hon var min allra bästa vän.

John Bauer. "Pojken som aldrig var rädd". 1912.

Ett bra sätt att stödja de fantastiska flerfärgade pudlarna är att:

Gå med i klubben!

Tassa in på: